Göteborgs Centrum för Kompetensutveckling

Blogg

Vi lämnar plats för Västlänkbygget som kommer att behöva Korsvägen som sin arbetsplatsarena.

Som de flesta av er kanske redan känner till så har vi sökt nya lokaler under ett par års tid. Som ett resultat av vårt letande har vi nu bestämt oss för att hyra del av en sekelskiftesfastighet på 4:e Långgatan 5 nära Järntorget.

Saluhallen Briggen kommer att bli vår närmaste granne.

Den nya lokalen är vald med omsorg och har det vi eftersträvade.

Det centrala läget, dess atmosfär både interiört och exteriört stämmer överens med det vi tror är viktigt för er som på olika sätt anlitar oss.
Här vill vi att ni ska trivas och känna inspiration och lugn.

Lokalerna är anpassade för våra behov – mer plats för både möten och arbetsro, och inte minst möjlighet att växa i.

Vi hälsar gamla samt nya gäster varmt välkomna!

Här kommer vi att driva GCK’s arbete vidare från den 23 oktober.

Vi kommer att ha inflyttningsmingel senare i höst där vi också presenterar vårt program i närtid.

Håll utkik efter mer information på vår hemsida!

 

I år kommer daglig verksamhet i stadsdelen Örgryte-Härlanda anordna en Jobbskuggardag!

Jobbskuggardagen är en möjlighet för personer som har en funktionsnedsättning och/eller står långt ifrån arbetsmarknaden, att under en dag få möjlighet att komma ut och förutsättningslöst jobbskugga på en arbetsplats. Jobbskuggardagen startade på Irland 2007 (av IASE, Irish Association of Supported Employment) och har de senaste åren även anordnats av Stenungsunds kommun i Sverige, samt i Finland.

Vinsterna är många; för individen ger dagen en möjlighet till inblick och en positiv erfarenhet av arbetslivet, vilket kan skapa motivation samt bidra till nya möjligheter. Jobbskuggardagen syftar också till att skapa en positiv attitydförändring i samhället och att motverka utanförskap på arbetsmarknaden.

Daglig verksamhet i Örgryte-Härlanda ser fram emot att, samtidigt med Stenungsund och Finland, anordna Jobbskuggardagen den
5 april i år. Vår förhoppning är att fler verksamheter i Sverige kommer upptäcka vinsterna med Jobbskuggardagen, och att det på sikt kan bli en nationell dag!

Vi som håller i Jobbskuggardagen i Örgryte-Härlanda arbetar i verksamheten Arbetsfokus, som är en arbetslivsinriktad daglig verksamhet i Göteborgs Stad. Arbetsfokus ger stöd till personer med psykiska, neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar som vill utforska sin arbetsförmåga. Arbetsfokus arbetar utifrån Supported Employment, vilket är en väl beprövad metod för inträde eller återgång på arbetsmarknaden. Arbetsfokus erbjuder arbetsträning samt stöd ut mot praktik och anställning.

(En något kortare version av denna text publicerades i tidningen Metro mitten av hösten 2016)

”Öppna era hjärtan” sa Sveriges före detta statsminister i augusti för två år sedan, och Sverige gjorde det. Att det trygga, välfärdslandet Sverige skulle hjälpa människor på flykt att skapa en trygghet för sig själva och sina barn ansågs vara en självklarhet. Cirka ett år därefter syntes bilder på treåriga Alan som drunknat under flykten från krigets Syrien. Alla hjärtan i Sverige blödde och vi öppnade dem ännu mer. Nu, i oktober 2016, är vi långt bort från dessa värderingar. Välfärdslandet Sverige finns inte mer, åtminstone inte för de som behöver det som mest.

Det talas ofta om förra årets flyktingkris. Vi menar att krisen aldrig tog slut. Krisen är nu. Fler människor än någonsin är på flykt runt om i världen. Varje dag drunknar barn som Alan under kampen för ett liv utan bomber, utan väpnade rörelser, utan våldtäkt, utan förtryck. Tyvärr har Sverige sedan förra året valt att blunda, titta bort och att sluta hjärtat. Sverige avskärmar sig från flyktingkrisen, när den i själva verket pågår överallt omkring oss. Så även inom Sverige – men i en form som gemene man inte märker av.

Föreställ dig att din 15-åring, efter ett liv fyllt med krig och våld, hamnar i ett främmande land utan någon familjemedlem. Barnet talar inte landets språk eller kan dess koder. På vägen dit har barnet blivit slagen, utnyttjad, fängslad, sett medresenärer mista livet, tvingats gå utan mat i flera dagar samt gråtit sig själv till sömns varje natt. Allt detta i kampen om en framtid. Detta är verkligheten för alla de barn vi möter. Vi som skriver den här artikeln är socialsekreterare och familjehemssekreterare inom socialtjänsten och vårt ansvar är att ordna boende för de barn som söker asyl innan de fyllt 18 år. Vårt ansvar är att utreda deras behov och därefter koppla på insatser för att deras utveckling och hälsa ska vara god. Vi ska hjälpa dem att integreras i det svenska samhället. De barn som kommit själva till Sverige har enligt svensk lag och Barnkonventionen samma rättigheter som alla andra barn. De ska behandlas som alla andra barn. De har ett värde lika stort som alla andra barn. Verkligheten är en annan.

Den 23 september skrev Magdalena Runesson i GP Debatt om att en ny verklighet har knockat oss. Vi kan inte annat än instämma. Det pågår just nu vad som närmast kan liknas en häxjakt på de barn som kommer ensamma till Sverige. De allra flesta av barnen vi möter saknar id-handlingar, då de kommer från länder där det aldrig existerat fungerande samhällsinstitutioner som genomför åldersregistrering. Migrationsverket höjer åldrar på löpande band med en för oss obefintlig bedömning och barnen, som nu anses vuxna, kan med enkelhet utvisas till ett land som riskerar bli deras död. Regeringens utrensning kan fortgå utan att någon finns kvar för att protestera. Konsekvensen av en åldershöjning är förödande. Att det sker utan förankring till verkligheten är ett övergrepp. Om Migrationsverket höjer din ålder till en 18-årsdag som inföll innan du sökte asyl, riskerar du att på dagen bli av med allt stöd: kontakt med socialtjänsten, ditt boende, din gode man, din närmiljö, din skola, din BUP-kontakt, din trygghet, dina kompisar. Är detta receptet för en lyckad integration? Har vi då gjort allt arbete i onödan?

För de asylsökande barn som oavsett åldershöjning fyller 18 år, har praxis varit att de behåller sitt stöd från Socialtjänsten, för att vi vet att det är till deras och integrationens bästa. Sedan regeringens och kommunens abdikering och medföljande lagförslag samt riktlinjer och rekommendationer, ska vi nu avsluta dem samma dag de blir myndiga. Detta oavsett hur vi bedömer deras behov och oavsett vad erfarenhet säger är grunden för en lyckad integration. Är vår professionella bedömning om barns bästa inte längre någonting värd?

De få barn som hinner få uppehållstillstånd innan de blir myndiga ska enligt den nya politiken förväntas ordna eget boende och Socialtjänstens stöd blir minimalt. Vi undrar vilken verklighet beslutsfattarna lever i. Har inte bostadsbristen i Sverige varit ett faktum i många år? Utan ekonomiska resurser, utan kontakter, utan samhällskännedom, och utan ett svenskklingande namn förväntas du trots det kunna ordna bostad lättare än en infödd svensk 25-åring med heltidsjobb. Vi menar att socialtjänsten fortsatt bör ta det ansvar som de ensamkommande barnens föräldrar är förhindrade att ta, detta både vad gäller det lagstadgade försörjningsansvaret fram till 21 års ålder och tillgången till stödjande och trygga vuxna.

Vi vänjer oss, vi accepterar och vi tillåter. Om tio år frågar vi oss; varför gjorde vi inte något? Konsekvenserna för dessa barn, och för samhället i stort, kommer att vara förödande grova och vi kommer enbart blicka tillbaka på denna tid med skam.

Hos ensamkommande ungdomar finns en kapacitet och viljestyrka högre än hos många vuxna. Om barnens föräldrar, deras mamma eller pappa fått se vad barnen lyckats åstadkomma hade de kunnat vara stolta. Istället känner vi den stoltheten, alla vi som dagligen möter dessa barn i våra jobb. Men trots deras kapacitet och längtan efter att få bli en del av vårt samhälle kan de inte åstadkomma det omöjliga – vi måste också släppa in dem.

(Följande socialsekreterare som står bakom artikeln från respektive stadsdel)

SDF Örgryte-Härlanda
Hannah Granberg
Mattias Hagby
Anna-Lena Bengtsson
Helena Hammarström
Josef Prytz
Susan Höglund
Elin Pilhem
Agneta Martinsson

SDF Centrum
Liz Engberg
Anna Glaerum
Anna Jansson
Louise Brattberg
Elin Björk
Susanne Akunyemi

SDF Majorna-Linné
Frida Vikmo
Joan Lindsay
Lena Strömvall
Sofia Görts

Familjehemssekreterare
SDF Majorna-Linné:
Åsa Andersson
Anders Bengtsson
Johanna Hagström
Laila Lenander
Niloufar Farrokhnia
Raghda Al-Idani

SDF Lundby
Amanda Persson
Johanna Groop
Lova Borna

SDF Askim-Frölunda-Högsbo
Josefin Svensson
Lovisa Westlund
Maria Ege
Negin Forouahn
Petra Ivarsson

SDF Västra Hisingen
Emma Sahlstedt
Emma Lindelöf
Karin Alander
Said Rasti
Sanna Stendahl
Ulrika Johansson

– En artikel som belyser problemet med att för ensidigt sätta tilltro till en teoribildning och vikten av att inte förälska sig i en teori eller en enskild behandlingsmodell./Jonas Karlsson

Läs >>

Scott Miller inspirerar chefer och ledare till att skapa en feedback-kultur i sin organisation.

I januari 2016 arrangerade GCK en utbildningsdag för chefer och ledare med Scott Miller. Temat för dagen handlade om implementering av ett Feedback Informerat arbetssätt (FIT) i den egna verksamheten.
Det var en grupp på drygt tjugo entusiastiska chefer från socialtjänst och sjukvård som samlades i GCK’s  (Göteborgs Centrum för Kompetensutveckling) lokaler vid Korsvägen i Göteborg för att ta del av Scott Millers kunnande och erfarenheter.

När man skall implementera något, behöver man organisera sig för att det skall bli varaktigt”, säger Scott Miller och startar dagen med olika övningar där kursdeltagarna på ett lekfullt sätt får vara kreativa, utforska hur de tänker och vill organisera sig i olika situationer. Detta för att illustrera att man ofta behöver tänka utanför ”boxen” när man skall implementera något nytt i sin verksamhet.

Scott Miller 1 - artikel Ulla H VÅR BLOGG.pngImplementering handlar om att skapa en feedback-kultur i organisationen och inte bara om att använda skalorna ORS (förändringsskalan) och SRS (skattning av samtalet).
Implementering av FIT är ett organisationsarbete med ett genuint brukarperspektiv!

Scott Miller har tillsammans med kollegor världen över utvecklat kunskap och teorier om HUR implementeringsarbete av FIT sker i organisationer.
Det blir ingen implementering om inte cheferna är engagerade och driver. Det tar mellan 3 – 7 år, medel 5 år att implementera FIT (Feedback Informerat arbetssätt). När man fattat beslut i en ledningsgrupp om att man vill använda sig av ett Feedback Informerat arbetssätt i det direkta klientarbetet behöver man skapa ett implementeringsteam med nyckelpersoner, som stödjer idén innan man gör något mer”,
säger Scott Miller.

Under dagen går Scott igenom de fyra olika faser som avspeglar sig i ett implementeringsarbete:
Den första fasenDen utforskande fasen: Här gör man en bedömning av hur pass redo verksamheten är och man påbörjar en strategisk planering för implementering. Ju mer noggrann planering, desto större chans till framgång.

När man väl fattat beslut att gå vidare med att införa det nya arbetssättet, börjar nästa fasiscensättning. Här skapar man den infrastruktur som behövs för att stödja implementeringen. Denna fas kan uppfattas som kostnadskrävande, då det krävs utbildning av olika medarbetar på olika nivåer och att utveckla riktlinjer för användandet av FIT i verksamheten.
Här krävs det mycket dialog inom organisationen för att förankra ett lyckat implementeringsarbete.

Den tredje fasen som Scott Miller lyfter fram handlar om att införa FIT i hela organisationen. Under denna fas är det viktigt med en fortsatt dialog och problemlösning på olika nivåer samt fortsatt utbildning och utveckling av färdigheter bland medarbetare. Det är viktigt att ge denna fas tid.

Den fjärde fasen är den fullständiga implementeringen. Här är FIT integrerat i hela verksamheten och blir en grund för verksamhetens visioner, kultur, principer och praktik.

Varje verksamhet är unik och därför blir implementeringsarbetet också unikt. Det som blev en röd tråd under dagen med Scott Miller är att det verkligen behövs ett tydligt ledarskap och en kontinuitet för att komma igenom de olika faserna.
Ju mer kunskap och engagemang chefer och implementeringsteam har desto större chans är det att implementeringsarbetet lyckas.

Scott Miller 2 - artikel Ulla H VÅR BLOGG.pngDet är lätt att skicka medarbetare på en tvådagars utbildning och låta dem använda sig av skalorna, men då sker ingen implementering av FIT och inget nytt lärande i organisationen.  Kanske sker ett individuellt lärande hos den enskilde?

För att uppnå en lyckad implementering behövs att alla nivåer inom verksamheten känner sig delaktiga”, förmedlar Scott Miller.

Dagen blev viktig för deltagarna. Några hade kommit en bit i sitt implementeringsarbete och fick ny glöd att fortsätta att fördjupa det. För andra blev dagens innehåll ett viktigt avstamp inför att påbörja ett implementeringsarbete. Samtliga deltagare var enade om att dagen varit mycket givande. Övningarna och diskussionerna hade öppnat för ny förståelse och en ny inspiration. Scott Millers förmåga att dela med sig av sina rika erfarenheter och hans unika sätt att växla mellan engelska och svenska skapade lust och en önskan att lära mer.

Vikten av att ledningen är delaktig och engagerad för att nå en lyckad implementering betonades under denna dag!

Jag lämnade dagen med en känsla av att nyckeln till förändring för organisationer såsom socialtjänst och sjukvård är att än mer stimulera till och lyssna på den feedback som brukare och medarbetare ger. Det skapar ny kunskap och då måste man ha mod att gå nya vägar. Potentialen till förändring är enorm.

Ulla Hansson
GCK

Inlägg 2015-04-07
Författare Lars Ljungman


Som handledare möter jag och mina kollegor många socialsekreterare i handledning. Under de senaste åren har vi kunnat se en utveckling som vi upplever som mycket oroande. Socialsekreterare (framförallt inom myndighetsutövning) beskriver att de inte hinner med att göra det arbete de anser sig behöva för att barn och familjer ska kunna få hjälp. Samtidigt som resurserna har minskat har antalet ärenden ökat och socialsekreterare blir klämda mellan att hinna med alla ärenden och att samtidigt möta klienter på ett sätt som stämmer med deras värderingar. Resultatet blir att arbetet som socialsekreterare mycket handlar om att hantera stress och känslan av otillräcklighet. Man ser klienters behov men har inte tid eller resurser att hjälpa dem. Inte sällan märks detta som en uppgivenhet under handledningstillfällen – duktiga och etiska socialsekreterare inser vad som behöver göras men ges inte möjlighet (resurser och tid) att genomföra det. Som handledare blir det vår uppgift att lyfta perspektivet och påtala att detta inte ska ses som den enskilde socialsekreterarens (eller ens socialkontorets) dilemma utan härrör från strukturella förändringar inom hela välfärdssektorn. Två forskare, Marika Melin och Wanja Astvik, har gjort en omfattande forskningsstudie där de studerat stress och strategier inom välfärdssektorn. En del av deras resultat av forskningen beskriver de som att:

”Socialsekreterarna berättar om en vardag med allt fler och tyngre ärenden, medan lättare ärenden avskrivs, ”slaskas”. Den som påtalar problem blir skuldbelagd och får veta att den inte gör ett bra jobb.

– Budgetkraven ligger som en tung, våt filt i knät på socialsekreterarna. De hamnar i en ständig moralisk konflikt där de måste förhandla med sin egen professionalitet.

När verkligheten inte stämmer med ens yrkesvärderingar uppstår en dissonans. Antingen får man ompröva sina egna värderingar eller också jobba så mycket att man på sikt riskerar att bli sjuk. Alternativet blir att säga upp sig, vilket många gör.

– Det blir en negativ rörlighet där de som slutar är unga nyutbildade, just dem man inte vill bli av med. Det leder till problem med kompetensförsörjningen.”

Marika Melin och Wanja Astviks forskningsresultat är tydliga och kan ses som en tröst och förklaring för alla som upplever en frustration när välfärdssektorn får allt knappare resurser. De beskriver en utveckling som tar sin grund i NPM, New Public Management, som infördes efter en modell från bl.a. bilindustrin. Den har dock inte visat sig fungera inom välfärdssektorn som det var tänkt utan lett till organisationer där dialogen minskat och kritik uppåt tystas ner.

För mer information kan den som vill gå in på länken nedan:
http://www.arbetsmiljoforskning.se/stress/stressade-socialsekreterare-l%C3%A4mnar-yrket

Lars L

__________________________________________________________

Inlägg 2015-02-22

hot-air-balloon21
Denna historia berättade John Burnham från KCC i London vid en föreläsning på Landeriet för ca 15 år sedan och den tål att upprepas.
Det var postmodernisten som en dag fick lust att verkligen försöka få ett helhetsperspektiv på tillvaron så han satte sig i en luftballong och flög ut över landsbygden. Han hänfördes över det han såg och hur allt hängde ihop. Efter en stund märkte han att han inte kände igen landskapet under sig och han blev lite orolig att han flugit vilse. Han såg en bonde stå och gräva i åkern nedanför och sänkte ballongen så han kunde fråga:
”Hallå, ursäkta, skulle ni kunna säga mig var jag är någonstans?”
”Ja det kan jag”, sa bonden. ”Ni är i en varmluftsballong ca 15 meter ovanför marken.
Lite irriterat ropade postmodernisten ”Ni måste vara en modernist, va?”
”Japp, det stämmer. Hur kunde ni gissa det?” ropade bonden tillbaks.
”För att det ni säger förmodligen är helt korrekt, men av ringa värde för mig” sa postmodernisten.
”Och du måste vara en postmodernist, va?” sa bonden.
”Ja, det stämmer. Hur kunde du veta det?”
”Du svävar där uppe i det blå för att försöka se helheter men du vet inte var du är, och när du kommit vilse så skyller du på mig….
Lars L.

 

Vi anordnar kontinuerligt utbildning i ABFT, Anknytningsbaserad Familjeterapi i Göteborg
Lärare från
Drexel College of Nursing and Health Professions’ Couple and Family Therapy Department

ABFT har utvecklats som en manualiserad specifik metod för att behandla ungdomsdepression.

Den är utprövad i flera studier i USA och Norge med goda resultat avseende depression och suicidalitet. Metoden har också anpassats till arbete med ångestproblematik.

Studier som ska pröva ABFT förbereds nu i Skandinavien.

Metoden bygger på anknytningsteori, familjepsykologi och strukturell familjeterapi.

Läs mer i Guy Diamond, Gary Diamond, Suzanne Levy; Anknytningsbaserad familjeterapi för deprimerade ungdomar

Fokus på familjen 2/2009 eller www.research.chop.edu/programs/cfis/index.php

1 Introduktionsdag – 1 300 kr (moms 260 kr ingår)
Heldagsföreläsning om metodens teoretiska grunder och om forskningsresultat avseende både metodens effekter och om processer i terapin. Demonstration av de olika stegen i terapin via videoexempel.

2 Utbildningsdagar – 3 500 kr (moms 700 kr ingår)
Högst 35 deltagare. Träning i smågrupper med rollspel. Vi räknar med att denna del kommer att bli fulltecknad, så anmäl dig snabbt. För att få ut det mesta av träningen behöver du, förutom att ha deltagit på introduktionsdagen, också ha någon form av systemisk/narrativ utbildning, grundläggande psykoterapiutbildning steg 1 alternativt annan psykoterapeututbildning, helst i familjeterapi.

1 Fördjupningsdag  – 2 100 kr (moms 420 kr ingår)
För dig som redan tillgodogjort dig utbildningsdagar i ABFT.
Under Fördjupningsdagen får du möjlighet att träna mer och fördjupa dina kunskaper i ABFT- metoden i en mindre grupp.
Här får du även en möjlighet att visa dina videoklipp, få feedback på ditt arbete samt diskutera med andra och tillsammans med läraren- en dag att dela erfarenheter och en arena för nytt lärande i ABFT. 

Kurskostnaden är preliminär.